En mammas liv

Ibland önskar man nästan att man inte har en bil, men så kommer man på dom gångerna som det är underbart att ha bil. T.ex när man åker iväg och storhandlar eller åker till IKEA och kommer hem med något från fyndhörnan.
Men just nu känner jag bara för att köra skiten till skroten. Inte nog med att det är något som "slår" i bak när man svänger till höger och att den "pratar" för att remmarna börjar säga upp sig. Nu håller batteriet på att lägga av helt oxå.
Känndes mindre roande att sitta uppe på parkeringen vid dagis och försöka få igång en död bil.
Stefan och Andreas kom förbi och försökta putta igång bilen men det var ett hopplöst fall.
Sen fick vi tag på min underbara bror som kom med startkablar och fick igång oss. Tyvärr så dog bilen en gång till innan vi kom därifrån.
Vi hann inte längre än till rondellen innan den dog igen. Den här gången var det Fredrik, älskade svåger och bror, som ställde upp med hjälp. En bärbar laddningsapparat. Andreas är nu nere och lämnar tillbaka den och handlar hem lite mat. Själv sitter man hemma med en kläning unge, ont i det ena såret och inte alls på humör.

I morgon har jag iaf avsagt mig att köra Natalie till dagis. Är inte säker på att bilen är villig att starta så Andreas och Stefan får köra upp henne innan dom åker till jobbet. Själv blir det kommunalt hela vägen till och från skolan för min del.

Nu sitter jag här hemma och väntar på att min älskade make ska komma hem. Ska sätta mig och gosa massor med honom i soffan.
Vampire Diaries kommer på tv ikväll så då ska jag sitta ingosad i makens famn och bara vara.

Kramar

[Här kommer en bild på tidigare i år då jag parkerade bilen i en snödriva]