En mammas liv

Hemma igen efter en ½ timmes "träning" och 1½ timmes plask och lek i poolen.
Även Andreas kom in och lekte en sväng med oss, men lyckan var ändå total då en av hennes dagiskompisar var där nere och badade med sin pappa.
Så det var en mindre lycklig dotter som följde med oss ut till bilen sen.

Väl i bilen igen tog det inte många sekunder innan hon slocknade som ett litet ljus i sin stol.
Nu har hon vaknat igen och det är även dags att fixa middag.

Nästa söndag är det dags igen. Först "träning" och sen plask och lek.

Kramar

Idag är det första gången på simmskolan för Natalie. Ska bli kul och det är något hon ser framemot.
Visserligen har hon inte riktigt kommit underfund med vad det är som är på gång och vad det handlar om.

Men hon sitter här hemma och tjatar om simmskolan och hon vet att hon ska få bada. Så det kommer bli skojigt..

Nu ska jag masa mig ut i köket och fixa lite lunch, sen får det nog bli en promenad ner till badet så att hon ev somnar en sväng i vagnen.

Skriver mer ikväll..

Kramar

Igår började Natalie på sitt nya dagis.
Andreas fick ta inskolningen då jag åkt på en förkylning. Det känns inte rätt att gå upp och skola in henne då. Just för att jag inte mår bra och inte orkar men även för att det inte är snällt att gå upp och smitta ner alla det första man gör.
Får se hur det blir i morgon, ev räcker det med att gå upp och lämna henne och sen hämta hem henne när hon slutar för dagen.
Det återstår att se helt enkelt.

Kramar

Ska snart åka till Rusta. Men Natalie ska få sova sin middag först.

Förresten så har hon sagt sina första fyrameningsord.

1. Isac åker nockes (jockes) bil.
2. Han backar bilen bakåt.

Annars är det två och tre meningsorden som står på listan för vad hon säger.

Munnen går även i ett på henne. Hon tjattrar hela tiden. Enda gångerna hon är tyst är när hon sover.

Kramar

Natalie är så duktig på att ta sig fram med ett gipsat ben. Hon kryper runt för fullt helt enkelt.
Hon kan visserligen inte riktkigt stödja på benet än just för att det faktiskt gör lite ont fortfarande.

Men det är ju bara tredje dagen än så länge.

Kramar

Igår var min älskade dotter med om en liten olycka.

Vi var som sagt ute hela förmiddagen igår och nu är det så att liten kärlek har kommit underfund med att man kan hoppa. Så nu hoppas det jämt och nästintill överallt.
Självklart måste man då testa att hoppa från kanten på sandlådan ner på gräsmattan.
Trist att allting bara gick åt skogen för henne då.
Jag såg aldrig vad som hände men jag hörde när hon landade att det gjorde ont. ONT med stora feta bokstäver. 
Andreas tog in henne direkt och spolade av foten i kallvatten.
Vi trodde länge att det var en ordentlig stukning hon hade åkt på. Svullnaden gick ner under dagen men senare på kvällen så hade det svullnat upp igen.
Efter rådfrågnin av farmor beslutade vi för att åka in till närakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus med henne.

Först fick vi vänta på själva närakuten tills vi fick träffa en läkare. Han kollade först och främst om hon kunde stödja och gå på foten.
Hon ville varken eller så han skrev en remiss först till röntgen och sen en remiss till kirurgen.

Kände mig som världens hemskaste mamma när vi väl kom upp på röntgen. Vi var tvugna att hålla fast foten och benet på henne för att dom skulle kunna ta bra bilder på benet.
Man kan ju bara tänka sig smärtan hon måste ha kännt när man fick hålla i henne under tiden.
Tre bilder blev det, tack och lov så var alla bilderna bra så vi slapp göra om det.

Sen fick vi gå ner till akuten igen. Där blev det en väntan på runt 2 timmar innan vi fick träffa kirurgen.
När hon kom och hämtade oss ute i väntrummet så trode jag att vi skulle få komma till ett undersökningsrum så det blev lite av en chock när hon istället visade in oss i gipsrummet.
Det var visserligen väntat ändå, men man ville inte riktigt tro på det.

Så nu har Natalie fått en gipsskena på underbenet som ska sitta i två veckor innan vi kan ta av det.

Hemma var vi igen vid halv två på natten. 4-5 timmar på akuten en söndagskväll är inget man väljer frivilligt. Men ibland har man inte mycket till val.

Kramar

Det blir till att ta med Natalie till läkaren i morgon. Foten har svullnat på henne igen och det märks så väl att hon har ont. Stackars liten flicka. Hon brukar inte vara så här gnällig, inte ens när hon är trött så man märker att det inte står rätt till med liten fot.

I bästa fall är det bara en ordentlig stukning. Men vi får som sagt se.

Så i morgon blir det till att träffa läkare och ev en tripp upp till röntgen.

Återkommer med mer information om allting i morgon.

Kramar

Denna står och väntar på att målas.

Frågan är om den bara ska oljas eller om vi ska måla den vit. Bestlutsångest på hög nivå.
Måste vilket som ta det beslutet innan vi kan åka och inhandla sanden. Måste även leta reda på något att ha i botten så att inte gräset kan växa upp och så att vattnet kan rinna undan när det regnar ute.

Kramar

Det är visst inte bara jag som är tröttare än tröttast just nu.
Natalie vill inte alls vara med utan gnäller och tycker helt enkelt synd om sig själv. Massor med gnäll helt enkelt.

Men nu är hon i säng och snart sover hon. Det beöhvs helt enkelt. Lite för mycket sömn och alldeles för mycket som händer på dagarna.

Kramar